Välkommen till UknaHembygdsförening

Ekvik skola 1885- 1944

Skolan startades i en byggnad på gårdsplanen hos Carl Lorentsson Scharin (Bäckmarks).

I början av 1880-talet hade Lorentssons måg Lars Olof Andersson övertagit gården, det går en historia om att när han såg eleverna uträtta sina behov i trädgården beslöt han att skänka en tomt till en ny skola.

1883 föreslogs uppförande av tre skolhus i Ukna, däribland ett i Ekvik. 1885 stod skolhuset klart och därmed kunde den nya skolan tas i bruk, den hade lärarbostad med 2 rum o kök. Läraren tjänstgjorde till en början omväxlande i Ekvik och Stjälkhammar.

1944 lades skolan i Ekvik ner och eleverna skjutsades istället till Mosshult skola.

En trevlig berättelse från Ekviks skola finns nedskriven av Inge Bäckmark:

År 1930 började jag skolan. Till en början var vi inte så många från själva byn. De flesta kom från mindre gårdar och torp cirka 2 km bort - Sjövalla, Karlsberg, Blåvik, Dalsveden, Strömsborg, Sundet, Sundskoghaga, Risbäcken och Hulta.
Barnen fick oftast använda gångstigar genom skogen, där hände det mycket intressant, speciellt på hemvägen. Cykel var en lyx, en begagnad sådan fick man först när man gick och läste för prästen, dit var det en och en halv mil. Vintertid åkte vi spark till skolan. Hemma kunde vi åka från stugknuten ända ner till Humpen utan att behöva sparka särskilt mycket.
Elevantalet var ungefär 25, uppdelat på tre klasser 1, 3, 5 eller 2, 4, 6. Småungarna började tidigare på hösten för att de skulle slippa kommentarer och fnissningar från de äldre under de första övningarna,
Skolan låg vackert uppe i en björkbacke, med tallskog på ena sidan. Det var gräs på skolgården och fruktträd, syrener och sälg, som blommade på försommaren. Till matsäck hade vi en flaska mjölk och några smörgåsar. Under våren och sommaren satt vi ute i gräset eller i hagen och åt vår matsäck på middagsrasten.
Vi lekte brännboll och tvi för mej. I brännboll gällde det att slå bollen så långt som möjligt, helst ut i hagen och utför ett berg med ett stenröse nedanför. Tvi för mej varen modifierad form av kurragömma. En av deltagarna skulle blunda och räkna till hundra. Det gällde att gömma sig så att man hann fram och ”tvia” när den som letade hade avlägsnat sig från boet. Det kändes bra att gömma sig bakom samma sten som den man tyckte om.
På vintern var det snöbollskrig, med ett gäng på ”varsi sie om famnvedsfloa”, vilken låg utanför vedskjulen. När det var annan årstid och det ena vedskjulet var tomt lekte vi mörkleken där. På försommaren hände det att att vi dödade huggormar nere i stenrösen mot Finnkärret. De dödade ormarna tog vi med upp på skolgården och slängde efter flickorna - ett rått skämt, som inte var särskilt uppskattat.
Skolbyggnaden var vitrappad. I den ena änden fanns skolsalen med många fönster, och i den andra lärarbostaden på två rum och kök. Det fanns varken vatten eller avlopp indraget. Vattnet var dåligt - mycket järn- och måste bäras från en handdriven pump ett stenkast bort längs vägen mot Björkkärr. Att bära vatten för eget bruk och ved både till skolsalen och till läraren ingick i våra plikter.
Min första lärare var Valter Svensson. Han var folkskollärare och hade inget större tålamod med småungar. Jag minns att jag ofta var skärrad. Valter Svensson hade en motorcykel, Harley-Davidson. Sedan blev det en kort tid med Torsten Fredriksson, jag minns honom som mycket snäll. Resten av skoltiden hade vi Anna Larsson. Hon var bra som lärare, men hade bara småskollärarexamen, vilket var en nackdel i de sista klasserna. Under skoltiden tjänstgjorde jag som mjölkbud. Fröken Larsson köpte nämligen mjölk hos mor och far och de sista åren hos Inga och Henning. Ett välkommet avbrott var skurlovet. I skolsalen och även i övrigt var det trägolv, som fort blev smutsigt trots broris vid entrétrappan. Granris fick vi hämta i skogen, och en del små granar blev rätt åtgångna, vilket bekymrade far. Vi hade ett system där eleverna från den högsta klassen stod för ordningen en vecka var. Vädring och att lägga ved i kaminerna ingick. Sammanfattningsvis kan man säga att skolan med sitt fina läge var nyttig för både kropp och själ.

Skolfotografier Ekvik