Storsjö Trapp & Snickerifabrik

Storsjö Trapp & Snickerifabrik

Troligen David Johansson med de tre snickarna som hjälpt honom plocka ner och flytta huset.

Fabrikshuset uppfördes i Storsjö 1927 av David Johansson, som kom från Nartorps gruvor i Östergötland. Gruvbolaget var tyskt. 1914 när första världskriget bröt ut, lades gruvverksamheten där ner. David Johansson, som varit anställd fick sluta men fick följande rekommendation av bolaget:

 

"På begäran intyga vi härmed att byggmästare Johansson åren 1913- 1915 för vår räkning å entreprenad uppfört dels tio (10) st arbetarebostäder om 3 st 2- rumslägenheter hvardera, dels diverse andra mindre byggnader. Han har fullgjort sin entreprenad till vår fulla belåtenhet och städse med villighet verkställt de ändringar vår kontrollant påyrkat. Vi rekommenderar honom därför till det bästa.

Nartorp den 20 jan. 1916

Nartorps gruvor (stämpel)

Algot Goldkuhl

 

Bild från Nartorps Hembygdsförening. Obs. Huset i mitten.

När David fick sluta i Nartorp sökte han och fick jobbet att bygga Snötomta skola som blev färdig 1916. Olyckligtvis brann Davids nya villa i Nartorp ner under tiden. Familjen fick då flytta in i den gamla skolan på Kullen i Snötomta. David gav, enligt sonen Evert, 6- 700 kr för fabrikshuset, som varit en transformatorstation vid gruvan. Huset plockades ner med hjälp av 3 snickare och fraktades med bil till Storsjö. Detta kostade naturligtvis en del. I Storsjö sattes huset ihop igen.

När David flyttat fabrikshuset till Storsjö var det delvis tänkt som kapell men också snickerifabrik. 1930 gjorde han emellertid konkurs och flyttade till Västervik. Fabriken köptes då av sonen Evert med ekonomiskt bistånd av svärfadern godsägare Albin Carlsson i Snötomta.

David Johansson f. 1880 d. 1944

Det här fotot togs då huset invigdes som kapell, vilket var en mycket kort tid.

När skolan i Snötomta var färdig arbetade David i skogen på vintern och högg ved. Sedan på sommaren började han bygga hus på flera platser, t.ex. stora huset i Snötomta och Villan, skolan, bankhuset och ålderdomshemmet i Ukna, skolan i Tryserum, ålderdomshemmet i Edsbruk och Gärdserum.

 

Evert Johansson började fabriksverksamheten med 3 snickare som hjälp. För inköp av maskiner fick han låna 2000 kr av banken. Eftersom han fick ett stipendium kunde han åka till Tyskland och köpa de speciella maskiner han ville ha. Till en början gjordes inte bara trappor utan även köksinredningar, soffor byråar, bord och stolar. Som exempel på priser minns Evert Johansson att han för leverans av 2 trappor och 2 dörrar till Åtvidaberg fick 250 kr. Virket kostade ca 65 öre/kubikfot. 1939 hade han 6 anställda.

 

Så kom kriget. Det blev svåra tider. Det var svårt att få in pengar för det som levererats. Under krigsåren förlorade han 40 000 kr på folk som inte kunde betala. Han hade själv bra fordringsägare. De fick vänta upp till 4 år på betalning, men det gjorde att han så småningom kunde betala och klarade på så sätt krigsåren. 1942- 1944 hade han också kolugnar. 1941 fick man inte åka personbil p.g.a. bensinbrist. Evert köpte då en Chevrolet lastbil med gengasdrift och fick tillstånd att frakta gods. Med den körde han t.ex. kol till järnvägen i Storsjö. Staten köpte allt kol där av honom.

Under kriget kom stora order från krigsmakten, bl.a. 3000 bord. Även kolvar till vapen gjordes i snickerifabriken. Lindbergs mekaniska verkstad tillverkade övriga delar till bössorna. Detta gjorde att Evert alltid fick uppskov från militärtjänsten. Mark för uthus, såg, kolugnar och upplag hyrdes av greve Stackelberg. Eftersom ingen plats fanns att bygga ut fabriken på öppnade Evert 1967 filial i Linköping. 1973 såldes fabriken i Storsjö till Jan Berg, som jobbat i fabriken sedan han slutade skolan. Han flyttade 1978 företaget till Ukna.

 

Evert Johansson var alltid mån om att följa med i utvecklingen. Han var t.ex. på Hantverksintitutet i Stockholm vid flera tillfällen för att gå kurser. Under mer än 40 år, som han drev fabriken hade aldrig verksamheten stått stilla p.g.a. arbetsbrist. Han trodde själv att minst 10 000 olika trappor tillverkats i fabriken under åren.

Evert Johansson f. 1906 d. 1988

Efter att fabrikshuset såldes fick det tyvärr stå och förfalla så pass att det var mycket nära att det var oreparabelt. Glädjande nog har den unge Kristoffer Malmström köpt huset och gör ett otroligt jobb för att sätta huset i stånd. Dessutom har han satt i gång med tillverkning av trappor igen och för traditionen vidare under namnet AB Smålands Trapp och Snickerifabrik. Tyvärr gick inte det ursprungliga namnet att få tillbaka. Kristoffer är värd all heder!

Efter anmodan av Hembygdsföreningen i Ukna har jag Laila Ericsson, Evert Johanssons dotter, skrivit ner detta.

Valdemarsvik den 29 sept. 2016.

 

Laila Ericsson

Kristoffer Malmström i Snickeriet.

Öppet hus i Trapp & Snickerifabriken 2016